Antika bibliotek, Cronin

Libraries of the Ancient World: Alexandria! Som inte brann 64 före Kristus, eller när det nu (inte) var. Samt Pergamon, pergamentets hemstad.

Mary och O’Neil: Fortfarande bara O’Neil. Han målar hus. Tycker bättre om den idag.

dd

Läst ”Could mortal lip divine” och ”Speech is one symptom of Affection”. Gäsp. Tänker inget. Tycker dock mycket om första strofen i den senare.

Antika bibliotek, Cronin, spioner

Läst i Libraries of the Ancient World fram till Alexandria. Eftersom ingen dyrkar de gamla sumeriska/assyriska/babylonska gudarna längre, kan de få bli biblioteksgudar? Angående förbannelser mot de som inte lämnar tillbaks böcker [kilskriftstavlor] etcetera.

Börjat läsa Mary och O’Neil (Justin Cronin). Lite pretentiös och småtråkig, men jag tror ändå att jag fortsätter.

Läst i Den omättlige bokläsaren om Cambridge-spionerna Blunt och Burgess. Koncist, underhållande.

dd

”A word is dead” – vilken underbar illustration av uttrycket ”less is more”.
”A Word dropped careless on a Page” – trots att den är jämförelsevis pratig, också mycket bra.
Jag tyckte om att läsa dikterna tillsammans. Det finns ett jubel (eller övertolkar jag det?) över ordens livskraft i den förra som balanseras mycket väl med den minst lika berittigade dysterheten i den andra.

Nicolson, Persepolis, Antika bibliotek

Läst ut Long Life. Om resande (blandat, fast jag finner det ganska så förtjusande att Nicolson köpte en mindre skotsk ögrupp i sin ungdom), Nordamerika (OK, fast gräsligt mycket name-dropping) och familj (hans äktenskap tycks vara hämtat ur en Pilcher-roman). Trevlig, inte alltför pretentiös, självbiografi, fast ens kunskapsluckor börjar göra sig gällande. (Bredvidläsning: Victoria Glendinnings Vita och Åke Runnquists Den omättlige bokläsaren – om Cyril Connolly.)

Läst ut Persepolis, det är en fin skildring av revolution (och hyckleri) från ett barns synvinkel – och kunde jag säga något mer klichéartat om den än det? Borde också säga något begåvat om bildberättande vs. textberättande, kommer inte på något.

Börjat läsa Libraries of the Ancient World av Lionel Casson. Kan nog bli intressant.

dd

”The butterfly obtains” – rolig! Skriven från ett puritanskt eller post-puritanskt perspektiv?
”We – Bee and I – ” hmm. Inte så formmässigt lyckad, jag antar att innehållet har sina poänger.

Englund, Nicolson, Persepolis

Läst klart Tystnadens historia. Skyltfönster, finansbubblor och Hilbertrum. En sorgsen och civilisationskritisk, men ändå märkligt tröstande samling. Mycket bra bok, att Englund är skicklig och kunnig har jag veta länge, men det här var det första av honom som jag verkligen tyckte om att läsa.

Läst två kapitel i Long Life; om N.N.s tid som bokförläggare (intressant, borde egentligen försöka lära mig mer om förlagsbranschen) samt om den engelska landsbygden etc. (inte fullt så fängslande, utom möjligtvis Jane Austen-biten).

Börjat läsa Persepolis (Mariane Satrapi). Undrar i hur hög grad den är verklighetsbaserad?

dd

”I reckon – when I count at all -” – hybris?
”The Poet light but Lamps” – ödmjukhet, i så fall. Vacker och koncentrerad.

Boklån, Python, Nicolson, Englund

Lånat, SB:
Budapest
Justin Crown: Mary och O’Neill
William Kennedy: Roscoe
Mark Lippold: Se Tyskland
München och södra Bayren

Bläddrat i Se Tyskland, den verkar mycket tråkig.

Läst ut The Pythons Autobiography by the Pythons. Life of Brian, The Meaning of Life, död, misslyckade återföreningar. En ganska underhållande bok, fast den koncentrerade sig mer på gruppdynamiken än på innehållet i deras shower och filmer, vilket jag i någon mån beklagar.

Long Life: Om en utlämningshistoria i andra världskrigets slutskede (mycket intressant, mycket skrämmande och tydligen har inte brittiska bibliotekarier det civilkurage som vissa amerikanska dito har uppvisat), om N.N. politiska karriär (måste läsa mer 1900-tals historia), inledningen av hans förläggarkarriär.

Tystnadens historia: Gemets och tandborstens historia, med diverse utvikningar (Post-it lappar!) Samt en text om tjurfäktning som var rolig att läsa fast ämnet…jag vet inte. Det känns som en mycket bildande bok!

dd

”To pile like Thunder to its close”” – Dickinson tycks dra paralleller mellan konst och religion. Stör mig inte särskilt mycket, eftersom det är en mycket vag religion.
”The Martyr Poets – did not tell” – älskar nästan-rimmen. Det kan finnas någon mycket djup mening här som precis undanflyr mig.