Har läst Kerstin Ekmans Skraplotter (tågläsning). Väldigt, väldigt spridda tankar:
* Risten/Kristin har åldrats, det är en mycket tröttare berättarröst vi hör. Det är märkligt och svårt och åh så bra.
* Myrten är fortfarande min favorit bland kvinnorna i centrum av triologin. Känner viss tvekan beträffande Inga. Förmodligen är det religiositeten som spökar. Men hon är förvånansvärt och positivt ofullkomlig och mänsklig.
* Börjar nästan tycka om Elias. (Fast snälla alla högre makter, om dessa böcker någonsin filmas: låt inte Per Oscarsson spela honom!)
* Indien- och Stockholmsbitarna får breda ut sig lite för mycket. Har dessutom svårt att hålla i sär Rebecka och Britta, en kunde ha varit nog.
* Birger…mmmm.
* Men jag saknar fortfarande Trond!
Den är huvudbok i Bonniers bokklubb denna månad, och beskrivningen i medlemstidningen får den att framstå som värsta veckotidningsföljetongen. Fast det är ju så jag har läst den! Måste fundera mer över detta!
Läs lite Rebecca West också.
